Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hans mun och mina smutsiga skrivande händer

Jag hör ord från ingenstans,
Jag känner existensen försvinna,
Jag låter mig lyssna på hans ord,
Från hans mun till mina smutsiga händer skriver jag ner någonting,
ingenting.

Vem hör vindarna viskar nu?
Vem ser träden gunga?

Det är mörkt och kallt och mina smutsiga händer är alldeles sköra
Mörkret täcker mina ruttna ådror och eländet i boken blir bara till
mer och mer smutsiga, nerkastade ord från hans vackra mun.

Fåglarna dog för längesedan, vindarnas viskningar hör ingen längre.
Det finns bara hans mun, hans ord och mina smutsiga skrivande händer kvar,
levandes på denna äckliga jävla planet.




Fri vers av Alva Göransson
Läst 186 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2014-06-03 21:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alva Göransson