Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kriget

 

Jag hade lämnat kriget
bakom mig
jag hade lämnat kriget
bakom mig
jag hade lämnat kriget
bakom mig

varför går jag då här i det här ledet
den här smutsiga åfåran av män
som rinner som vandrande lik ned i
skyttegravarna
för att erövra den där stunden
av att befinna sig lite närmare någon
än alla andra pressade

mot en


en belägring
alla ryms i en och samma belägring
oavsett
och stunder kan erövras men
aldrig försvaras
nya herrar kommer faller kommer faller kommer
reser sina pikar, smattrande
fanor
bärs bort från dikena
där de lagt sig med ansiktet rakt nedåt
som för att fylla sig med lera
som om de inte ville se
som om de försöker bränna en själ, ett mod
av stengods


ikonerna
ikonerna över sängarna
har jag lämnat
bakom mig
jag skulle inte
ditt glasartade
 - bränt av hettan, din röda välvda
mun
slutet kommer alltid
som en svart rök som stiger, flyr
ur den slocknade, utbrända
lågan
reser sig
som ett sista smattrande
standar

du marscherar
de marscherar
runt omkring oss
jag marscherar
träden,
isen

det är armar som har fallit
kulan som vilar i
kammaren
utan samvete
det behövdes någon annan
stans

jag hade lämnat kriget
bakom mig
jag hade lämnat kriget
bakom mig
jag hade lämnat kriget
bakom mig

innan jag vände mig inåt landet fåglarna
faller som glödloppor
granatchock -

 - ser du landskapet som fanns här en gång?

fåglarna, de
de såg oss
de såg det så uppenbart
många av dem såg det så

de skrattade åt
många av dem
kunde inte låta bli att skratta åt

hur vi båda
fallit för varandra
fallit på knä vid varandras fötter

hur vi inrättat våra liv som pergament
gulnat, ritat och
utstakat som en skattkarta

som en överlagd skattkarta på tre timmar
av verkligheten

hur vi båda
ser brant upp till varandra
som om våra ögonstrålar korsats
i stället för att se

som ett svindlande X
format ur någons sorts
ömsesidigt undfallande vördnad

som strålkastare,
som luftvärn som desperat söker en duva
bland alla flygande fästningar

som schweizergardistiska lansar slagna i lås
midja mot midja över något obestämt
allra heligaste

som om vi borrat
ställt upp två snedställda schakt

som om vi kom för sent till vår första kyss
och istället lutade våra hungrande strupgångar
mot varandra
ställde dem ifrån oss och gick därifrån

vi ser det inte
ser inte silhuetten
ser inte låsta positioner
ser inte att spelet inte kan vinnas
eller förloras
som vi spelar det
ser inte ljusstoder
ser inte klingor i blockering egg mot egg

vi ser det inte
vi ser ingenting
hur skulle vi kunna?
vi tittar där ingen är




Fri vers av Tomas Söderlund
Läst 226 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-12-13 12:36



Bookmark and Share


  Anya VIP
Oj vilken aktuell text, mycket snyggt och starkt skrivet.
2022-04-30

    Melona
Tomas, fy fan vad jag önskade mig det här svaret.
Nu vet jag inte alls vad jag ska kommentera eller så, blev lite yr i bollen men jag fullkomligt älskar din poesi! Så är det!

Återkommer!
2011-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund