Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tiggarmunkens två böner



1.

Kanske skall jag snart en gång
en oansenlig växt vid vägens kant

få växa högre med min stängel,
allt mindre människa
allt mera ängel,

som ett under i din tystnad,

för att plockas i ett fång
och så få leva mera blomma
i din hand en sista gång.

2.

Låt gräset växa
där jag faller -
på ängen jag aldrig fann.

Låt mig säga
jag faller till dig

och så även slutligen
hoppas.


Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 367 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-12-13 13:14



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Ett sant nöje att läsa dessa böner! Du är sannerligen en duktig poet Jan!
2011-12-28

  lodjuret/seglare VIP
I sanning en text att läsa och känna hur livet går vidare
2011-12-18

  ULJO
Snyggt och fyllt med liv.
2011-12-15

    PH Edgren
En otrolig text. Särskilt delen med "på ängen jag aldrig fann", tyckte jag var bra.
2011-12-15

  Elwania
skönt berörande text
2011-12-13

  Sommarnattsljus
Oj så otroligt vacker den första bönen var! Ett skratt av överraskning och lycka bubblade upp inom mig när jag läste "...stängel/allt mindre människa/allt mera ängel" Men jag älskade hela från början till slut. Den andra stämmer ner mig ett antal tonarter. Den känns mer ledsam och sorgsen, och kräver lite mer av mig. Fin iaf. Tack!
2011-12-13

    Max Poisé
Rent, oskuldsfullt och jäkligt bra. Kan utveckla detta mer, men tycker det passar fint att stanna här.
2011-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP