plats på scen för:

damen
         i mörklila,

mannen
         i citrongrått



(som en


åtta veckors citron
kvarglömd i bostadsannonsen


när det smetande förfallet
gått långt över
tiden och


förlöser sig med
sugklockan
riktad mot tinningen


(citroner har bara
tinningar

inga axlar att sätta
under oket, att


känna rekylen))






och vi ligger ringlade
som ett
åtta veckors lakan



i tunna veck
över sängen



sömnen sträcker ut sig
ovanpå
lägger sig tillrätta
slätar ut
dig



och rinner över kanterna






det hänger en julängel i
fönstret, i juteväv



och precis tillräckligt med
ljusnedsmutsning
för att ge mig
en lynchning i silhuett






gamla bragder köar i hallen
vill komma och hänga
sina minnesmedaljer runt
min hals


även denna natt


en lynchning i silhuett






och jag förstår varför
barnen skriker i sömnen
de minns
allt rep som ligger framför dem
replängder nog för att



hänga en hel
framtid






trasiga relationer
till söndriga människor

(blir det helt då?)






det är den vägen, den
vandringen, den
sugklockan mot tinningen

även denna natt

även denna lynchning
i citrongrått

motljus

jag är en brottsplats
och explosionen av lättnad, att

äntligen få förneka allt