Ur röken träder han fram
likt brandmannen där elden flammar.

Jag vaknar upp i min säng,
hör fåglar kvittra.

Han går med tunga steg uppför den stenlagda gatan.
Den rökfyllda staden kvävs i sin förvissning.

Solen lyser in genom fönstret,
jag sträcker mig efter klockan.

Han öppnar den tunga porten
och gläntar på en befrielse.

Klockan är 04.00, jag sluter mina ögon,
sömnen kommer tillbaka.

I den vackra trädgården sätter han sig ned.
Där blir han kvar medan himlen regnar
istappar.

Jag vaknar upp i min säng,
hör fåglar kvittra.
Solen lyser in genom fönstret.

Jag sträcker mig efter tiden.