Åren går - gömmer undan det som gör för ont
blundar för det man inte orkar se och känna
Ser positivt framåt?
En mindre ljus påminnelse ...
Stundom kan jag inte blunda
även om jag så innerligt
önskade att jag kunde slippa få se
Smärta är en relativ upplevelse
mentalt och eller fysiskt
När man tror sig ha varit där
den allra värsta smärtan är
Att det nu inte kan bli värre
vaknar man på en helt ny nivå
Det kunde bli värre
Sen fortsätter det så
nedåt
nivå för nivå
Omkring finns tusen goda råd
om hur kunna gå vidare
inte blicka bakåt
Utan se positivt på framtiden
Under många år som gått
några resor över på andra sidan
tur och retur
men likväl
om ej lika stark som tidigare
så lite starkare för var gång än förrut
har jag följt de råd jag fått
kämpat mot alla negativa krafter
som ständigt väcks till liv
av inverkan från det som borde tillhöra
den tid som för länge sedan gått
För en kort period jag trodde på
att det som varit nu äntligen
kunde betraktas som något som
tillhörde det som hörde till då
Inom en rätt kort tid
förändras alla mina perspektiv
allt det jag trodde gårdagen tillhörde
plötsligt allt i mitt liv här idag berörde
Många turer passerat har
under det år som snart kan räknas
som det som inte längre är
utan som just bara var
fördjävligt
Ikväll kom en del på tal
som berörde
inte bara mig
utan även mina barn
Det vi gått igenom
det som är
det som var
och vad som är på väg att bli
Det kändes hoppfullt
för första gången på länge
Något har hänt
som hoppets ljust åter tänt
Förändringar är på gång
tack vare det som kom fram ikväll
Men samtidigt väcker det minnen till liv
som skakar om alla de undangömda perspektiv
vilka jag ej orkat se eller känna
Allt det där som jag hoppats
att jag bakom mig sedan länge lämnat
Minns i detta obevakade ögonblick
vad det är som får mig att inte vilja se
rysare/skräckfilmer med psykologiskt
realistiska motiv utan sällskap
Något man lyckligtvis inte kan veta något om
förutsatt att man inte levt i ett sådant manus
Vilket jag tyvärr inte kan säga att jag inte har ...
... Det som just för stunden smärtar mest
och som får det att fuktas i ögonvrån av sorg
är insikten
Insikten om att den rysare jag genomlevt
och mot alla odds än så länge överlevt
fortsatt under de år som gått
även om jag försökt leva mitt liv
trotts dess närvaro
har jag inte förstått
hur aktiv den varit under ytan
Något som just nu kokar i grytan
Men även om det gör ont
och sorgen bränner i ögonvrån
är allt på väg att nå sitt slut
och allt det onda kommer att rensas ut
inte av mig
utan av de som kan
och som äntligen förstår
och inser vad som försigått
och som ännu pågår
Känner mig trygg i att veta
att jag inte längre efter
den rätta lösningen måste fortsätta leta
Det som nu min uppgift är
är att se till att bygga upp mitt liv
och se till att möta den som
för mig ämnad är
så att mina barn en dag snart
får tillbaka hela sin far
Ty även om han varit lite sliten
så är han allt annat än slut
Det finns en hel del kvar!