Vad har de tysta i sina ögon?
Efter en kväll av sönderslagna tårar finns det allt att förlora
En stad
Mot detta
Vi vrider oss sakta och du tvingar dödsrycken närmare
För i en värld av slöjor är det lättare att tömmas än att
Tvinga gråsamheten på flykt

Jag kryper igen
För jag har ingen plats att
Stå på
Så här sitter jag med sönderslagna armar och hoppas på
Att kunna dela vinden i bitar
Är jag mänsklig?