Krossar bilden av himlen
till stoft

Svarta hål och vita dvärgar
gapar från sina platser
och jag
fastnar så lätt (elektricitet i vinden)

När skalet faller ser jag ytan under

Det genomskinliga skalet
de lockande spetsarna


Jag älskar dina nylonstrumpor


dina bröst




Förlorar mig

och utanför fönstret väller
månen fram igen

över gräsmattan

slukar de sista timmarna
som krasande flagor