Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mossa och människobarn

Den flammar röd, tallens hud
slår som lågor sin färg mot sjöns öga
ropet i spegeln 
ett ögonkast bort-

Intill mörkerskogens vila

Hemligheterna har ingen vakentid här
de är för små
mindre än småknytt och sandkorn-

Att vi kan finnas då

Snår och rotvälta slår sina armar runt bergets fot- 
fördolda stigar lyfter sina egna
steg att gå 

- Rovlikt trängtande spår
av björnkäft och
vargnos -

De som sparat oss 

 




Fri vers av Carola Zettergren
Läst 1366 gånger och applåderad av 28 personer
Utvald text
Publicerad 2011-12-16 14:57



Bookmark and Share


    Shush
målande, mystisk och skitbra.
2014-10-19

  axveronika
läcker
2014-10-18

  Yrre VIP
Underbar naturylrik med sagofyllda inslag som bekräfar människans litenhet...eller nåt men bra, bra!
2014-10-17

  catharina.jerbo VIP
extraskickligaste poeten med ordkänslighet som ytterst få. <3
2014-10-16

  Lars Hedlin
Djup och rotad i moder jord.....
2011-12-20

    papillon
Huvaligen, din förtrogenhet med språkets möjligheter är makalös....
Du har hört det förr men detta är lyrik på en mycket hög nivå - vad skall man göra? Applådera med händer och fötter och stoppa in i sparbössa.
2011-12-16

  Måna N. Berger
Ja, den satt som vuxen direkt ur sjö och skog och berg! Du är en stor poet Carola, det är bara för dig att acceptera det! Helt underbart!
2011-12-16

  stenen/ Yv Ericsson
du är grym.
de som sparat oss. sparar dig
2011-12-16

  Lili Samuelsson VIP
fy fasiken. så jävla bra. och när jag svär så är det vidunderligt och fantastiko. språket, tonen och bilderna.
ljuvt och fränt på sammaste gång. tack
2011-12-16
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren