... är vad som är önskvärt
att jag minns ...

Men så här inför jul
minns jag tyvärr att
det inte alltid var så kul

Mer tårar än skratt
intriger där vuxna
varandra sårar
dag som natt

Kändes inte så lite som
spanska inbördeskriget
under Franco's tid

Där det gällde att tycka rätt
beroende på vem som sökte
stöd i frontlinjen för sin strid

På sätt och vis
hade jag ju en viss makt
men det hade sitt pris
iform av självkänslan
vilken ständigt offrades
av än den ene
än den andre
för att hålla balansen
i för stunden rådande pakt

Själva Julafton
rådde det obligatoriskt
stillestånd
Familj och släkt samlades
och åt gott, umgicks
öppnade paket 
och till Nyår 
smällde det till
med mången raket

Men däremellan
behövdes inte alltför sällan
många extra nervtrådrullar
Lite som att ro utan åror
i en båt utan tullar

Det tog rätt många år
att läka ut alla sår
Än fler det tog
innan jag åter
tyckte det var kul
och meningsfullt
att samlas för att fira Jul

Har försökt att se till
att mina egna barn
ska finna att de Julen vill
utan allt det där
som jag så länge flydde
men som inte längre är

När så saker och ting ändå
med tiden trots allt
utvecklar sig till att likna 
den sista striden
jag minns
mig fly ut i midvintermörkret
och lova mig själv att
göra precis allt
för att mina egna barn
inte någonsin skulle
någonting liknande uppleva få

Då gör det ont
och kylan sprider sig inom
överallt
Vill dem värme och kärlek
intet annat 
men lik förbannat
blir det
om än inte lika
så likväl alltför kallt

Allt jag kan göra
är att ge dem min kärlek
och se till att värmen 
de får av mig
lindrar kylan 
den tid jag ej kan
skydda dem från dig

Ber stilla tyst för mig själv
i min ensamhet
att Tomten kommer med
mycket kärlek och värme
till mina älsklingar 
i deras paket

så att de får känna
att det finns en bättre morgondag
som bjuder på den verklighet
jag vill ska få vara deras realitet

En realitet som de väljer att minnas
och föra vidare till sina egna barn
En verklighet som gör att de
inte inför varje Jul
våndas inför minnen
från en tid som inte var så kul

Lyckliga gatan
finns inte mer
Inte den som mig
mina minnen återger

Men någonstans
tror jag att den
finns kvar
och att den om vi vill
en dag åter kan bli till

en verklighet
där lyckliga gatans barn
återtar sin plats bland
framtida retroperspektiva minnen
och skänker värme och kärlek
till våra frusna sinnen