Jag tog hyra på ett uråldrigt
sjunket skepp
och seglade det baklänges
genom tiden
under en flagga av vältrande blod;

               För höstögons skull,
               för de nya

               skrattrynkorna

Med lastrummet fyllt av råttor
guld som bränner i kistorna
gnagande skeppsmask i skrovet
handen på sabelns fäste
spejar vi efter segel krökta runt frånlandsvind;

              För höstögons skull,
              för de nya

              skrattrynkorna