Sommarmorgon, brisen är ännu sval
ifrån nattens stjärnor som sedan länge kallnat

Tusen gula maskrosbarn växer i gräset
Vi är alla kämpar, vi är eviga
i varandras ögon

Solvärmen, är ett enda underbart leende
som bara finns där, som lyser upp,
speglar mitt leende i mina tårar
och mina tårar i mitt leende

De rinner båda sakta nerför kinden

Ser hur du kämpar för att få stanna i solen
och hur lite jag kan göra för att hjälpa dig
för vad jag än gör, hur jag än gör det
eller hur många gånger jag än sätter örat till din mun
studerar din bröstkorgs vågor eller smeker din kind
kan jag aldrig skingra nattens skuggor

Kan aldrig hindra natten ifrån att komma...
och en dag, kommer solen inte att återvända
och det glittrande skenet, den kärleksfulla värmen
går förlorad

Försvinner i ett hav av tusen svalnande stjärnor
Vem ska torka daggdropparna ifrån mina ögon
eller skingra min dimma

För allt jag vill se min ängel
är du

och du finns inte längre här
och din hand kommer då aldrig att hålla min igen
och jag kommer alltid att längta tillbaka till den dagen
när jag fick höra, att du får komma hem