En labyrint av saknad
flätad till omöjlighet,

Då jag fortfarande tänker på dig
utan att finna vägen hem till hjärtat..

Jag vet,
Tänker på dig fortfarande,
vet inte varför tankarna söker dig


Vill inte veta,vill dömma jorden under steget jag tog ifrån dig
då du inte kunde hålla mig hel
eller pressa bitarna mot din bröstkorg

Jag vill tro att du fortfarande tänker på mig
när du berörs av något från vår tidlösa plats ..minns mig
som något levande
inte dåtid

Det skriker i min bröstkorg
tonerna kvävs av vilsna slag

de har vikit sig,men jag är inte där ännu

Mina ögon flyter i sitt hav som tippar över
förtsätter söka skydd i låsta läppar till evigt galler

Vet inte varför jag tänker på dig
när visaren tittar på mig ,
söker sig ut från klockan


När groparna i mina fingrar försöker fylla varandra men lyckas bara skapa tunnlar

där ytan och marken är lika ostabila för att
kunna röra en känsla

Vill tro att du finns

Vill

ta en dusch utan att vara rädd att vattnet ska strypa mig

Vill

inte ha minnen som bevis på att det du lämnat inte skadar

vill inte ha minnen som bevis på att du fanns,

vill veta att jag finns utan beroendet av en spegel utan tak
med låst ingång

Omringad av kapade tungor
till vittnen utan underlag
grälar jag med klockan
som saknar tid för att stanna

Klär av mina väggar
som inte vill ta slut,


bilder tappas på golvet som viskar

; du faller

Känslorna har vänt sig ut och in
insidan skaver sig till ruiner utan punkt till slut


Säg att du fanns,

Inga bevis,

Fortsätter tro på det hjärta som började slå
som bevis

Frågan är vad jag ska tro när det slutar slå.