Vaknar upp och möter den kalla hårda världen,
den där lycka bara finns i sagor.

Öppnar ögonen,
orkar jag det än?

Tydligen,
med med nöd och näppe.

Det gör så ont,
där det är meningen att hjärtat ska slå.

Men i och med ditt svek,
svek mitt hjärta mig med.

Du ljög för mig,
jag lämnade dig.

Men ändå är det jag,
jag som inte kan andas.

Vill slå mig fri,
vill springa iväg.

Vill skrika till lungorna spricker,
tills stämbanden blöder.

Jag älskar dig,
varför ljög du för mig?

Varför lämnade mitt enda ljus mig ensam kvar,
i denna dystra, hemska värld..