när jag var liten så ägde jag världen
allting var på liv eller död

jordens undergång kändes nära
om jag inte fick en apelsin till fikat

tårarna rann längs kinderna
vid en knuff i lekparken

allting var på liv eller död
men världen var fortfarande min

där var jag alltid trygg
där klarade jag mig alltid

ingenting kunde skada mig
för att den var min

jag växte upp
jag blev äldre och började se

min värld raserade
och byttes ut mot "verkligheten"

jag saknar min värld
jag saknar min trygghet

men mest av allt
så saknar jag tryggheten

för här är allt fortfarande på liv eller död
men ingen trygghet finns kvar