Med myndig röst talar hjärnans celler till mig
De vuxna förståndiga dagstidningstorra förmaningarna vill
jag inte lyssna på
Egentligen
vill jag bara ställa mig på gatan och skrika Ditt namn
Att jag vill att Du kommer till mig
Saknar...

Inga tandtrådspräktiga ord vill jag
höra
Kom inte här och prata förståndigheter
För jag vet så väl
Men idag vill jag lyssna på mitt hjärta.
Omoget vill jag höra min röst skrika Ditt namn
Bevilja begäret att smyga
framför Ditt hem
och tillfredsställa mitt behov att se Dig.

Förnuftighetens seger är odekorerad
och praktisk
Som ett nyttigt rågbröd sitter vuxenheten i min hand
och myser segervisst åt näringsinnehållet.

"Men min solkatt då?", vill jag viska....
Den darrande spröda?
Den vill ju dansa, leka, utmana
Locka
Vad gör jag med min Solkatt?

Matkassens jordnära begriplighet hjälper och
styr
Men jag ler åt plastens innehåll och tänker trotsigt:
Vänta bara! 

Ditt namn stavas i hemlighet