Trappor av sten faller
tårar bildar grus till ogenomtränglig väg

Punkter bäddas under min kudde
då sängen sjunker från denna värld

Ögon växer sig till hel fullmåne
sökandes beundrare


Vita blad av lakan
faller mot marken sökandes hem
då sängen saknar ben

Gömmer mig
bakom galler
för att ge intressant mönster
du kan skåda

Kanske hittar du då vägen tillbaks hem


Kudden krymper
till former
i försök om att bevara din lukt
du en dag gömmde mellan mina hårstrån

Formar ett lakan
till händer
lika stora som dina
men de förstörs lika fort som du försvann

Hastigheten
ökar
då mina läppar låser varandra
lovar att inte kyssa en gång till

Läppar som inte kunde stanna
längre än minnet

Grälar med klockan
som inte har tid att stanna,


Jag ligger inte ensam i min säng



..bara utan dig.