De kallar honom för idiot,
fastän han kämpat hela sitt liv att hamna rätt, så föreföll spårläggningen att hamna i kanalen av avföring och där ljudupptagningen visade spår av förbryllade svordomar och meningslös nostalgi.

Pågående och trasigt tickar det på tills någon burdus stackare kramar sig fast vid nästa avlövad björk i hopp om att finna samvetets grundfundament. Istället hörs ångesten med hjälp av krystade hånskratt och flyttklara argument.

De kallar honom för geni,
då ordkaskaderna alltid hamnar rätt när de faller bland ovetande,
hyllningskören är förprogrammerad så att den förlupne åskådaren smittas och förvandlar sin fasta åsikt till metallisk upprepning och ljuvt blir då förändringens ådra i små portioner.

De kallar henne för vacker,
medan ljusslingorna träffar regisserat över ögonlockens målade fransar, där beskuggningen består av mjuka och behagliga linjer hämtade från ett facit från någons fantasier. Det vackra är aldrig tudelat medan drömmar och förväntningar alltid blandas ihop till en röd massa av synskadade personligheter.

De kallar henne för ful,
när utseendets yta träffar en likgiltig skönhetsprocess och bortom är beteendemakarnas förutbestämda rutt bara en avvikelse ifrån sanningsportalens ythärdade skal. Där finns redan betraktaren färdig, förutbestämd och åsiktsfri. Ingen ser att handling förfular ljusår mer än en slipad yta.

De kallar mig för poet,
bara för att orden skapar känslor, bilder och tankar, för att hjärtat kan plötsligt leva i en värld av miljoner gråa nyanser och räddningen är små pekorala blåsljud av ord som stormar i det minsta av dricksglas. Sedermera förlöser skärpan det synliga och ljuset kan få harmoni ur svärtad framtid.

Ord är bara en sammansättning av bokstäver som gör allt för att skapa ett motiv.

Jag kallar dem för de,
då de valt att leva livet efter en förutbestämd rutt av miljarder invanda rörelser. Där de fria valen bara är en illusion av krökta vägar och tanken att gå i linje där en någon måste gå främst är av yppersta förnedring.
Vi ska alla gå i bredd,
tycka i majoritet,
ska känna likadant
och vi ska se samma vy.

Vad kallar de dig?