jag vet vart jag reser
utsikten, jag
har sett den förut
kratrar i luften, kratrar
i jorden, rykande bilvrak

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


helt utan egna
ser jag på nära håll
en kvinna sliter ut sina ögon
och krossar dem under hälarna
för nu finns ingen återvändo,
som hon säger
hon stoppar in ett par nya
av kvicksilver som hon burit i en ask
de rinner över huden

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


den stora vågen
bärs fram

skålarna är fulla med jord och
bootleginspelningar,
jag försöker
protestera

de försäkrar
det väger så lite ändå
lägger upp
min portfölj, min vänstra hand, mina
kladdiga skor

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


bypassopererade bromsar
på en ofantligt stulen,
oerhört svartlackad
Impala -69

i förarstolen:
deterministisk törst efter kärlek
med avsågade händer

bredvid:
deterministisk libido
med avsågat hagelgevär

Tumbling Dice
skrällande i bandspelaren

den fria viljans ande
inkastad i bagageutrymmet
breda remsor av vävtejp
det svarta krysset vrider sig över munnen

Kassandras vålnad i baksätet
räknar på ena handens tår
kvinnor och män som cirklat kring varandra
i stabila omloppsbanor

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


tre grader kallt
marken knastrar vid belastning
men mest
av alla mikroskopiska amforor
som var och en av oss
- jo, var och en av oss -
tappar upp,
förseglar,
strör omkring

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


finner en tidigare
icke nedtecknad
nyans av omättat blått
(dragning som mot knivblad)
invinklad inuti den här
lågbestrålade vinterhimlen;

döper genast den färgen
efter henne,
vars namn jag inte känner

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


jag vet av erfarenhet
det finns inga landskap här
som hämtat sig fullt ut
ens från inlandsisen

och jag såg en bild
ett fotografi
en kvinna på ett tåg
bredvid ett tomt säte
och plötsligt visste jag allt som
fanns att veta om henne;

ett vidsträckt landskap
börjar lösgöra sig från tågfönstret
tar plats i hennes
hår och hennes
naglar

det framgår bara implicit
av fotografier
men jag förstår hon rör sig
framåt
med en tillräckligt hög fart
för att både sammanfoga
och splittra

jag undrar vart hon reser
jag vet vart hon reser
jag undrar om jag reser

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


stannar upp ett ögonblick,
ser på ett obekant barn
gång på gång rullar det en ögonglob
det misstar för en kula
nedför en ränna
säger åt den halvvägs ned
att stanna i luften
den lyder inte, barnet
börjar gråta

jag går därifrån
barnet följer med mig
ibland börjar det gråta
jag förstår inte varför

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


säg du är historielös
tio gånger till
så brister gallbildningen
ur dina skulderblad
i en kritisk massa av
brinnande brev

förvridna plåtar   natten
vrängd i brandgult


~


- säg, kan du ställa dig närmare sprickan
mer som ett öppet fönster?