Din kärlek har fått sina vingar,
som häxa hon far på en kvast
Nu kärleken hon förringar,
och passionerna ratar hon krasst

Med katten på släp genom dimman,
flyr hon svartmagiska riter
I den midnattsena timman,
skyr hon alla inviter

Sin kåpa och dolk har hon kastat
Nu fri ifrån band och måsten
Med lätt bagage har hon lastat
Immun mot den bitande frosten

”Divine horsemen” av Deren,
var inget att rida uppå
Nu flyger din Mara till Herren,
för att helig förlåtelse få
Marken skakar och bävar,
när Madam mot höjden svävar

Som en prick, likt en flyende kråka,
försvinner konvertanten i skyn
Om detta bör man ej språka;
men hon saknas av munken i byn