Jag undrar ibland
vem som sover bredvid dig,
jag undrar vad
ni pratar om.
Får nån annan höra
sånt du aldrig sa till mig?
...den tanken kan tära
natten igenom.

Jag har fastnat där
mellan oss och nu.
Jag har glömt vem jag är,
den som kände mig var du.
Nu finns jag ingenstans
och jag kan aldrig bli nån annans.

Fast mellan oss och nu.
Jag väntar där ännu.

Ständigt sökandes, rotlösa
flyktiga som få,
lika obotligt rastlösa
båda två.
Säg, är det nån som kan ge
dig mer än vad jag gett?
Gör nån annan mer,
på nåt bättre sätt?
Jag gav bort allt jag hade
så nu finns det ingenting kvar,

annat än
min längtan som bedrar,
och tusen frågor utan svar,
annars finns det ingenting kvar.

Jag har fastnat där
mellan oss och nu.
Jag har glömt vem jag är,
den som kände mig var du.
Nu finns jag ingenstans
och jag kan aldrig bli nån annans.

Fast mellan oss och nu.
Där väntar jag ännu.