I

Där du ser lögn ser jag blott sanning,
en lampa för dig är för mig en sol,
en gnista för dig är miljoner stjärnor för mig,
ett ogräs för dig är för mig en viol.

Där du känner smärta finner jag njutning,
där du känner hunger känner jag mättnad,
där du skådar skräck ser jag blott förtjusning,
där du känner tomhet känner jag lättnad.


II

Flytande runt på svarta vattens drömmar
vandrar jag skugglös på ändlösa hav
där månens ljus i hypnotiska strömmar
kretsar omkring mig i gåtfulla nav.


Stjärnor kan jag flytta på och väva om
till mönster som blott just för stunden grönskar
över himlen; ett sidentäcke som
brer ut sig över allt ditt hjärta önskar.


I ett andetag byggde jag oändlighetens pyramid,
jag är Farao, alltings atomer,
mellan människa och gud, en perfekt hybrid
av natt och dag, sekunder, eoner.