Tövädret endast ett minne,
mitt i smällkalla vintern
ispärlor på skogens kvistar
skimrar i vintergryningen
tusenden vita juveler.

Dunlätta pyttesmå snöflingor
svärmar, dansar i en vit morgon.
Vintermörkrets rymling kikar
fram från sin långtids gömställe.
Sydösts synrand glöder i lågor!

Jungfrulig, orörd, ren snö
fördubblar ljusets volym.
Det svider i ögonen, man blir bländad
det går runt i huvudet.
Är man på väg att bli blind? Snöblind.

Nakna urgamla ärgade ekar
står massiva, ståtliga
i midvinterns iskalla landskap.
Vinterns kulmination
är för handen.

Vintern kommer att ge efter stegvis.
Om en sensitiv stund tror jag mig höra
vårblommornas prassel, knackande
under snödrivan. I slutet av februar
borrar solen hål i snöiga vägkantar!

Arktisk kölds huttrande ger efter,
snön smälter i solens värme,
snötyngda granar befrias från snö.
Snön förändras snart till klara droppar,
rena oskyldiga vintertårar,
midvinterns vita ispärlor!

Galna mänskliga varelser,
naturen som var försänkt i dvala
vaknar ur sin vila till ett nytt liv.
Aningen av en nalkande vår
är sann!

© Heikki Hellman (120202)