det gnistrar av blodrött hopp
som ligger i sanddynernas grav
från gränslandets magra kropp
till ljuset och oändlighetens hav

fångad av paradisets ljuva minut
förlorad av drömmarnas orakel
bortom tristessens blöta krut
och förbi alla mediokra mirakel

där längtan är blott små ord
som väcker dagar ur slummer
skapar evigt snurrande jord
och sanning i det jag drömmer

se hur det gnistrar när ljus gråter
där meningen vill finna sin fridl
se hur det känns när du förlåter
när mörkret lägger vapen i strid

hopplöshetens vandrande skugga
tar kraftlöst tag i en morgondag
oförätten ska dock tätt dugga
och rädslan blir din vy och lag

det gnistrar vid ljusets förvaltare
när din hand åter finner stig
älskar vi vid dess nakna altare
för att sedan ge oss ut i krig