Små kristaller av glas,
ilar i vinden.
Lägger sig och kyler på kinden.
Rysningarna sprider sig som ringar på vattnet.
Längtan till värmande strålar flyter därpå.
Minnen från värmen som fanns och solens glans,
sprider värme i sinnet och ut i kroppen som en värmande pläd.

Tankar om värme och sol fyller kroppen med minnen av hur det kändes när solen som nu lyser och inte värmer, värmde min frusna själ. Varje cell i kroppen vaknar av minnen som flytt.

Små kristaller av glas vilar på kinden,
de smälter av värmen där inne.
Glittrande täcket av glas försvinner snart.
När solens strålar värmer det täcket smälter bort.
Kvar blir den grönskan som vilat under vinterns skimrande täcke av glas.