Det är längesen du fanns på riktigt

Många år sen du sa någonting

Hjärntrådarna som suddats ut och förlorats

Mamma kastade sin vigselring

När vinterkylan kryper och jag undrar var du är

Det känns som om någon stryper mig, mitt förstånd och du ute där

För det glappar mellan huvud och hjärta

och handledens puls ekar högt

när de säger "han är inte hemma" alldeles för trögt

Marken är i vägen

Himlen för långt bort

Varje dag är ett slag mot ditt liv

Det är tomt och ömt

Som en liten ovårdad fågel piper så tyst att ingen hör

Och jag sitter nedanför trädet och gråter

Känner mig som den som stör

Kommer aldrig lyckas fånga dig när du faller

För du är för gammal och tung

Det borde vara tvärtom, säger de andra

för det är jag som är ung.

Men rynkor spelar ingen roll

Jordsnurr ingenting

Det som verkligen betyder något

Är att ha dig levande omkring.