Hon hade supit sig så full, stod på knä och spydde och han bredvid, höll hennes hår som en hund, strök henne över ryggen och hon grät. Jag har kysst någon annan, säger hon och det svarta sminket rinner och han stryker henne. Jag älskar någon annan, men ändå dig. Och han förstår inte, varför reser han sig inte och går, från ett liv till ett annat. Och hon förstår inte, varför stannar han med mig när jag hatar honom så. Men ändå utav kärlek. Och han håller hennes hår medan hon tvättar sig och hon darrar. Inte av rädsla mot honom, men för sig själv, vad hon blivit och han står där, som en hund, som hennes hund. De håller om varandra och ligger i sängen. Utav kärlek. Och han stryker hennes hår och gråter när hon viskar