Det var en natt
lika gnistrande som den här
lika vit och oskuldsfull
och du låg där på golvet
med ett lakan över din kropp
och vi tände ljusen och vattnade blommorna när prästen kom
du dog lika obemärkt
som du föddes en gång
fastän du hade lovat
att leva
om så bara
för min skull
dina tavlor stod omålade kvar
och vi lämnade dig till bättre vetande
vi släppte dig fri i natten
och i havet som du ville vila
föste jag ner det sista som varit du
du föll ner i det svarta vattnet
lika gnistrande vit som natten