Ingen tanke är sig själv här. Slutet har strandat i den kvalmiga tystanden.
Väggarna är inpyrda och byggda av torra betongpärmar,  smärtande med ödesmättade dofter av fallande bokslut.

Det är jag och mina krampande ben, som försöker samsas på en stelbent stol.

Bakom skrivbordet; Fyrahundra mil brett och fyrahundra meter långt -Fröken- åt helvete- alldeles- för - ung- socialassistent.