Lite självterapi jag inte kunde låta bli
för att undvika frestelsen att tappa bort det jag redan funnit,
tappat bort och återvunnit i mitt liv ...
Doktrinell eller blott marginell
Ett helt liv
jag ägnat åt
att finna mitt
eget språk
Ett halvt liv
jag ägnat åt
att ursäkta mig
för mina trevande
strävanden
Det var länge sedan
jag läste de gamla klassiker
som formade nyfikenheten
till att söka finna orden
som bara är mina
Orden som inte redan
brukats av någon annan
Inte på samma sätt
i alla fall ...
... och definitivt är det så
att jag inte vill använda
de ord som är dina
så som du använder dem ...
Sonetter, alexandriner
och många andra versmått
jag prövat, lekt med
och från tid till annan
kunnat ta till mig
i såväl stort som smått
Men det jag först nu förstått
är varför jag varit så upptagen
med att leva ett verkligt liv
istället för att skriva
doktriner utifrån liv
som andra redan levt
Det kändes liksom
alldeles för skevt
att leva så
Likväl jag av naturen
njuter
av den klassiska litteraturen
Nu har jag mitt eget språk
mina egna versmått
och använder orden
på mitt eget sätt och vis
Okonventionellt
och ibland
lite klyschigt marginell
kan jag driva flöden
dit jag vill
och lite till
vare sig jag är
ond, arg eller snäll ...
Skriver som jag behagar
Tar hänsyn till skrivkonstens
normer och lagar
bara när jag själv så vill
Men även om jag stundom
kan verka marginell
så nedlåter jag mig inte någonsin
till att bli doktrinell!
©Peter Stjerngrim