i fuktiga vitlöksskal
bakom kevlarväggar
fastnar känslan

i moll

andas jag din medvetenhet
och avståndet förlängs
med tiden som

ensam betraktare av

minnets sköra silkestrådar
vilka ger solitud grogrund
åt min lågbrynta lakonism

ett farväl menat som
på återseende
rispar din bild från iris

känslan
graveras dock för alltid i
GTCCGTGCCGGACGTCTGCTTGGA

medan du evaporerar