Farligt nära avgrunden
tror jag att jag står
Men jag är inte säker

Diskussionen är i full gång inom mig
Jag har svårt att höra ordalydelsen
Desto mindre komma överens

Tonen är bitvis hård och vass
Den bannar och pekar, visar onda fingret och
skulden dröjer inte länge.

Men den Andra lägger huvudet på sned och suckar
Viskar frågor som handlar om litenhet och ensamhet
Bekräftelsens blöta yllefilt är slitsam att bära

Hårt får jag hålla för öronen när
jag tycker mig höra Nemesis hjärta slå
alldeles alldeles för nära.

-

Bekräftelsens berusning lämnar förruttnelse efter sig
Ja, jag hör
Bekräftelse och njutning blandas till 
en dödlig drog
Ja, jag vet

Alltför väl känner jag avgrundens sugande tomhet
Nyx kallar med smekande lockrop
Men Nemesis hjärtslag........
vill jag inte höra.


08.43 bryts de rytmiska slagen av bruset från solen
Jag träffas i ansiktet av den blixtsnabba
barmhärtiga strålen
men när jag står där och låter mig sköljas 
av det renande ljuset
viskar det hotfullt tyst i mig:
"Lyssna noga, hör du hjärtat? 
Det närmar sig.......
..............sakta"