det är en dämpad morgon i februari och min säng luktar svagt av svett och hårspray. han breder ut sina vingar och sluter dem kring min kropp, vi är en enhet, låsta i varandras famnar. han är ett ankare, drar ner mig i sitt gåtfulla djup och jag känner hur mina ojämna hjärtslag saktar ner, hur min puls söker efter hans takt, finner den -

de matta sommarfräknarna på min näsa har blekts av vintermånaderna, liknar små nålstick. han kysser mig där, ler och blinkar ett par gånger. min bröstkorg sväller och i min kropp kan jag känna vingslagen från tusen fjärilslarver som bryter ut ur sina kokonger på en och samma gång. den natten drömmer jag om rostiga järnvägsspår. ärriga skulderblad och mjuk persikohud. svettiga handflator och soldamm och skvalpande vågor och hans innerliga kyssar, våra slutna ögonlock, hur hans varma ben ryckte under täcket när han var precis mellan sömn och vakenhet


min värld ryms i hans vidgade pupiller