Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glöm

Nattsvärta sticks in-  och handen förlorar sig
sin gren-

sitt blod och allt den fästes vid

                                                 bryts i hopplöshet

 

Döden tar vägen genom slummerns farliga raviner, dövar hudens alla sinnen
                  aldrig att något var- 

Som sår, lika levande 

 

 

 




Fri vers av Carola Zettergren
Läst 335 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2012-02-24 22:11



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Smärtans väg till glömskan kan vara just så hudlös och svår som du beskriver med skicklighet.
2012-02-25

  Elaine.S VIP
Jag försöker alltid hitta vad känslan i mig säger om dikten jag läst, den här dikten säger hudlös...för innan man glömmer något svårt så finns det just en stund , en tid av som det kan kännas som hudlösa funderingar.
2012-02-25

    ej medlem längre
precissnyggt!
2012-02-25

  Lili Samuelsson VIP
gillar upplägget och radbryten, älskar att läsa
"och handen förlorar sig
sin gren-"
ju ar bäst
2012-02-24

  stenen/ Yv Ericsson
dramatik mot natten..stenbraaa!
2012-02-24
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren