Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

svarta änglar II


nästa morgon när han vaknade
var allt som vanligt igen

tungan klibbade

och ångesten låg lika tung mot hans kropp
som tyngden av hans allt för varma duntäcke

på sänggaveln vilade änglarna
med infällda svarta vingar

han måste ut

ut till den blå snön
och den kyliga morgonen




Fri vers av Hans w-art Westlund VIP
Läst 378 gånger
Publicerad 2006-01-25 09:06



Bookmark and Share

  JMR
svarta änglar, vita änglar.......igenkännande ord. tack för dem. vill ut!
2006-01-25

  rebecca d VIP
depression, melankoli..tungt, tungsint...friska luften...det vita...kan kanske hjälpa....hoppas det...
2006-01-25

    ej medlem längre
Bra!
Jag gillade verkligen de två första raderna, och:

på sänggaveln vilade änglarna
2006-01-25

  Cris
Sover dom? Vad skönt för honom. Känner klibbet och vill nästan ut själv nu i den blå..känns härligt krispiga morgonluften för att hämta syre och rensa hjärnan.

Infällda vingar... små fladdermöss nästan... hm dessa svarta änglar förbryllar mig.
2006-01-25

  kath
och så kom en skön fortsättning på boken ..... där just befrielsen i den tidigare texten blir så klar ..... jag ser fram emot en fortsättning på berättelsen om den här personen ........

"på sänggaveln vilade änglarna
med infällda svarta vingar"

vilka underbart målande rader ....... ser dem solklart i mitt sinne ....tack, tack
2006-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Hans w-art Westlund
Hans w-art Westlund VIP