Jag har fotografierna
stuvade i en kartong med avtryck i locket
av klackar som brutit av och delat Berlin  

av förrådsgrå vind över Hisingen 

av ett ljuvligt knivslagsmål på Petřínkullen

kanske jag är fotografierna
den lite gula kanten runt motivet

lägger dem här mellan din rörelse och
havet
med bildsidan inåt

Hur skall jag beskriva patrullen;

fyra män i svart
av våldsamt olika bakgrund och längd
skärmmössor koppel svartgröpta ur bilden   nyckellås i nacken
som varje morgon hänger sköljt brevpapper bakom mina ögon


hur jag alltid bara står stum och beundrar
hur en smält form rör sig mot havet
kränger sig

under den släta ytan där ingen ser

jag har en tyst vana av rörelsen, drar ned
brevpapperet; slår omsorgsfullt in en perrong i det
för att vänta
jag vill kunna stå still
men jag kan inte hindra perrongen 

ett glas och ett svultet ljus,
alla vet ju redan

vart

   den reser
   den reser
   den reser i min kropp