jag ville skriva något
om segelduksljud och en sviktande rigg
tolkade ur den där enda skogsduvans tvära flygfärd
hur jag tog det jag behövde ur det
men lade det andra kvar ned i gruset
som ett knaster för andra att trampa i

jag ville skriva något här
om brädbeklädnad i ockraröd matt
färg på ett skjul av trä i änden av ängen
där solen gått ned
allvarsamt på huk med en
bred och en smalare pensel

jag ville inflika något
om ljummen hets mellan två kråkor
ett enskilt samråd i en hög stolpe, om
en tredje ganska nära i en asp
och hur solen
ställt sig tyst bredvid med håret uppsatt
att skaka luft ur sitt nysköljda torra lakan

jag ville skriva något också
om ormblanka hjullika varv, en väldig
kabeltrumma, om rost när den
krupit ut över längd av kätting
och hur solen liksom stannade i steget
på väg in i taxin
och gjorde några snabba
anteckningar mot allt det

jag hade kunnat skriva
något om hur solen ställt sig
på tåspetsarna mellan vissa björkar häromkring
talat mjukt och länge, lockat dem
öppna som näverlurar
att sätta en klockblank indigoton i
var och en
(en varsam sjögång?)

men blocket är fullt
varje rad intecknad
inmutningsbreven som tagits ut på dem
flyttas mellan händer på ett hysteriskt börsgolv

mellan vilddjuret, ett
förbipasserande minne av en kjolkant
som ett enda blad i sig
och ett grängat, vaxat
papper med en frid

som faller på knä och häktar
ett tusenårigt rike mot rost i min höft
och sol och måne som två speglade ögon i
en delad vetskap om ett leende