lutar mig försiktigt
mot fönsterrutan

låter solen värma
min kind

motorernas monotona muller

dämpar oron

[inte för att jag är rädd, det är väl det enda som jag inte är sjukligt rädd för. jag bestämde mig när jag flyttade att jag inte kunde tillåta mig att bli rädd för just detta]

sakta sakta blir jag
mjuk som siden

hjärtat stillar sig en ro
och jag läser och tänker och
börjar kanske läka och

[det slår mig plötsligt hur länge sen
det var jag vilade. verkligen vilade]

kaffet smakade gott