det glöder genom tunn hud,
står vid ensam piedestal,
ett pulserande statiskt ljud
som lyser upp alla val

du kunde varit nära och kvar,
kysst min nattsömn trygg,
rivt alla motstånd och försvar
smekt min sovande rygg,

ligger istället med stoltheten,
praktfullt med skyhöga murar,
försvunnen är den förtreten
utbytt mot kalla skurar.