på väg till dig
med naket bandagerad blåögdhet i vindrutan,
regnet smattrar i takt med accelerationen
och vägen existerar inte i kartboken,

på väg till dig,
med blick i minnet som väcker nätter ur dvala,
som vätar torraste av öknar och fyller längtan
med förkrossande åtrå,

för bilden är tydlig, hur du står bredvid kanten,

på väg till dig
med naiva tankar i bröstfickan och dåtiden flimmrar
förbi i backspegelns nedtonade glas,
gränsen till det nya landet är redan passerad
och returen är förbi och över,

jag lämnar mitt liv i famn,
lämnar min historia i minnets sarkofag,
jag lämnar mina fotavtryck på stranden
och väntar på vågen som ska skölja
och förnya,

på väg till dig
med minnet av mönstret
med tanken av ljus som fångade
mig fast i burar av härdad betong,
på väg till dig
för att bli en människa som älskar

på väg till dig
för visa att jag håller ditt hjärta
i min öppna hand

där filmen bara kan innehålla ett enda slut,


ja,
ja,
ja...