Det smittar det sällsamma genom små virkade vokaler,
i samma stund dansar vi mot avgrunden,

man kan höra hur vinden pinar de små kvarvarande förvåningarna och ensamt blir plötsligt ett val,

tro inte att huvudet är där det intellektuella startar,
för vi är redan ljusår ifrån att förstå,

tro heller inte att ett skratt är ett hån,
då ljuvligheten bara ekar genom ljudlösa väggar,

vi är formade inför en framtid,
trots vår historia, kan timmarna fortfarande leva,

öppna och se,

du ska sonika se hur fel vi haft trots våra imbicilla moment,

vi är bara jävlar genom sugrörets synfält,

hoppas din syn är bredare än så.