Gäspar ett hål i rummet där konversationen nyss försökte klamra sig kvar. Väluppfostrad som jag är fyller jag det med en fyrkantig pratbubbla.
En kub.
En tärning.
En artig slumpgenerator.

Etta - Oj, vad tiden går fort när man har roligt.
Tvåa - När är det vårdagjämning?
Trea - En ängel gick genom rummet.
Fyra - Och bilen går bra?
Femma - Luften är ovanligt partikelmättad så här års på grund av att dubbdäcken river upp damm från asfalten. Är det inte förskräckligt?
Sexa - Har du skrivit mycket poesi på sistone?

Samtalet rör sig igen,
som en bracciosaurus.