Jag smög försiktigt förbi ditt hus inatt
Allt var släckt
Låst och svart
Lämnat föralltid.

I trägården vilar döden
Vildvuxen och otämjd
Kyligt påminnande om det förgängliga i trygghet.

Där inne står allt blixtrande stilla
Utplacerat som i en minimalistisk oordning
Men i sinnet skälver varenda ting
av din sista beröring.

På väggen är tiden konstant stilla
mycket sällan har den rätt
Här har den tappat sitt värde
En dimension
Urfunktion.

En vind från mycket långt borta
Lyfter löven från slumrande död
som om det vore en lek.
Låter dem så lekfullt cirkulera
över frostbeklädd mark.
En svag påminnelse
om allt som varit
och allt som inte längre är.


Här börjar resten av mitt liv,
En sliten tanke
Då tiden saknar funktion.