Vi har färdats långt.

I rummen andas
väggarna,

de som ständigt
står i kontakt.

Vi kunde inte se,
allt det gamla skymde
den utsikt som vi behövde.

När vi höjde blicken
öppnades dörren
och vi tittade in.

Som en fågels flykt med lätta vingar
stiger vi nu in i en ny tid.

I

ett icke existerande livsrum.

Utanför galopperar de
hästar vi satte i rörelse

bort.

Allt blir stilla.

Ett kraftigt regn,
nytt liv sipprar genom våta löv.

Vi och allt
längtar,

tillbaka till de rum
där allt förändras.