Det kom ingen röst.

Hela jag ville skrika.

Jag formade mina läppar att säga allt.

Men inget ljud kom och jag skrek inombords.

Alla ord och tankar attackerade min undermedvetna och hela min kropp.

Själ.

Verklighet.

Fantasi.

Allt blev sönderslaget i en enda sekund av tystnaden.

Jag vet att du hade hört mig.

Jag vet att allting hade varit som förr.

Men inga ord kom ur min mun.

Det bara blev så tyst.

Jag blev överraskad.

Jag blev besviken på mig själv.

Just nu vill jag vara tyst men smärtan gör att jag skriker och tårarna kommer en efter en.

Aldrig har min röst varit starkare än nu.

Nu är det försent…