Du sitter i smutsen med huvudet mot väggen,
dina ögon är halvöppna och stirrar tomt mot luftrummet framför.
Det finns inget hopp i ditt ansikte, ingen värme på dina kinder och ingen färg på dina läppar.
I din hand håller du en flaska vars innehåll sipprat över din tröja.
En skvätt rödvin på din krage växer sig sakta större genom tyget, men du bryr dig inte om det, du märker det inte ens.
Du är en sådan där person som förbipasserande undviker, rynkar näsan åt.
" Usch, han stinker ju sprit. Jävla fyllo", säger de.
Du är en sådan där A-lagare, det är väl det man kallar er,
en sådan där som måste dricka Åbro 7,3 eller Arboga 10,2 för att få effekt på livet.
Dömande människor fnyser och kollar snett på dig i kassan på Systembolaget när du letar reda på dina surt fördärvade slantar i fickan,
bara så att du kan betala din dagliga dos av glömska.
Bakom rödvinsfläckar, trasiga skor, alkoholhaltiga andetag och hopskramlade pantburkar finns ändå ett ljus,
långt inne in dina ögon syns ibland ett litet leende när du lyfter huvudet mot himlen, precis när solen gått upp.
Kanske är det så att du dricker för att fläcka över minnet av ett trasigt förhållande, kanske är det så att du parfymerar dig i alkohol för att förtränga doften av lent babyhår mot ditt ansikte,
kanske försöker du med hjälp av ren Absolut stålsätta ditt sinne för att inte hamna i gråt när du drar handen över dammiga gamla fotoramar med glömda minnen.
Alkoholist, A-lagare, det är vad man kallar dig.
Jag kallar dig människa.
En människa med trasig själ
som behöver få synas.