I mitt palats går jag in och ut som hund

och spåren
i luften

ger mig vanor

mellan dessa väggar
av osynlig marmor



Någon kommer kanske avslöja
att stenen inte existerar

Jag vill inte veta
Jag vill bo kvar här

känna mina rum

Mina rum


de må vara foster av ett
luktsinnes fantasier

men de förblir
Mina rum


och på palatsets tak
med utsikt över gårdagen

lägger jag mig
med ryggen
mot soluppgången