Dina ord ekar i min undermedvetna och skrapar mina revben på insidan.

Det är den magiska känslan av att något underbart händer i kroppen.

Glömmer att andas.

Glömmer att blinka.

Glömmer att tänka.

För att du är som du är.

En som kryper under min hud och fastnar där.

Som ett födelsemärke som är alltid där, en del av mig.