Vi dansar ihjäl varandra
du drar i golvet
Vi tappar spår

Oidentifierbara hjärtan slår samman

Du hyvlar
bort mina ögon
Jag tappar blickar

Blev kär i en tavla
Du
Hånglar in mina läppar
i ditt gap

Super in
och ut
dina bultade lungor

Vi skapar synder
Klär dem sedan i porslin
för att ta sönder dem
Då verkligheten är sjuklighet

Skrik av död
Vi vänder hjulet igen

Öppnar havet
i mina ögon
Jag är skuggan av en människa
En fot i graven

Lögner av betong
stiger ut från livmodern av depression

Födelse är alltid fläckad av blod

Skälet är ingen ursäkt.
Han är inne i mig,
Den som ingen vet.

Jag har förlorat mitt sinne
Du kommer aldrig att hitta

Bekämpar impulser
älskar med ditt irreversibla ansikte

Jag skriker ur mig halsband av smärtfulla väggar

När du lutar din nya ritning mot mina kinder
Säger jag inget annat
Än att
Gapa lika stort,


Som din förklädnad.