Elov, gamle vän! Du öppnar dörrar och stänger böcker. Jag plockar bland korten och väljer de bästa åt dig. Det blir hela bunten. Damerna är särskilt bedårande i år! Du vandrar omkring i de italiensk-franska trakterna, längs gränsen mellan död och liv. Du tar farväl, Elov, gör dig redo för rymden, att möta mikroåldern. För mig är allting på tok för stort ännu. Även de minsta ikonerna rymmer oändliga gränder.

Du vill bli barn på nytt, lära dig älska världen ännu ett varv, Elov. Vem önskar du ska bli din mor? Vem får gärna bli din far? Klockorna skräller över stenblocken, tar tusende trappsteg ned till vingården. Där är det vår, så du kan irra runt i lugn och ro, ta en tripp åt endera horisonten. Tryck på knappen eller avvakta : april börjar först när du vill! Elov, du vet att jag blev kvar i den här tiden. Ja, valde att stanna i tiden där nya hinder är orosmonster, där man måste och vill komplettera varje bana, innan nästa ens blir tillgänglig.

Den här gången samlar jag på dig. Alla dina hattar ligger samlade på chiffonjén härinne. Det har blivit ett högt torn mot takhimlen, ohyggligt elegant. Du är en dåre, Elov, du tror inte längre att du måste skydda dig mot solen. Och värst av allt, du kan ha rätt?! Kamelerna kommer alltjämt in genom ditt öra. Dock kommer alltfler grodor ur din mun. Det går då rakt inte att avgöra om du menar det du menar. Jag ser emellertid vad du gör.

Du borde fortsätta samla på ruter-sjuorna, men du kastar korten överallt : genom fönstren, i rabatten, mot matkokerskan, på tavlorna. Som om de vore jokrar... Imorse tog sig Evert Taube sina toner ur grammofonen. Du hörde i ditt huvud om Arkadiens paradisiska damer, visste att det var en grekisk dröm. Jag trodde Fritiof befann sig på sydfranska fält då, emedan man kunde se de provencalska bergen. Ty jag längtade dit.

Vem ska flytta in när du lämnar slottet? Hur många spegelbilder kommer att finnas kvar? Jag blandar dina lekar med allvar, Elov. Ser att du har tagit dig igenom Lagerlöfs samtliga volymer. Men du minns bara de allra tidigaste episoderna. Det som smärtar mig är hur du vill glömma även dem, trots att de var frivilligt upplevda. Jag skulle älska att ha minnen ända från tolvhundratalet. Tarotkorten är så långt jag kommer, så det saknas ett par vagnar. Du däremot spelar poker med Döden, som om de gamla korten kan betyda vadsomhelst.

Nå, huvudsaken är att vi frågar oss vad vi egentligen vill, Elov! Först då förmår vi tolka utfallet. Tornen står fortfarande utspridda som getabockar över kullarna, likt hierofanter i betänkligt lutande gränder. Alla visar de på tolv eller noll. Din mage är igenproppad med pannkakor. Ditt hjärta pumpar drottningsylt genom hela farkosten. Strax förvandlas bränslet till något helt annat.

Möter du Elimino numera? Hälsar du på hos Emmianne emellanåt? Jag kan bara följa dig medan du är ensam. Elov, dina reflektioner sker i samma matris som mina. Och du lyckas än så länge reflektera blott i isolering. Såfort du får ögonkontakt med någon blir bilden helt vit.